Har funderat en del på det här med barndomskompisar. Flera som jag trodde skulle fortsätta vara mina kompisar långt upp i vuxen ålder och kanske för alltid har "hoppat av".
Ja vad ska jag säga? Klockan tickar för några och många skapar sig massor av saker att göra för att slippa tänka klart. Men nog trodde jag att vi skulle ha lite tid för att träffas-inte tappa bort varann.
Andra kompisar -finns för alltid kvar! Ni vet vilka ni är!!  =) Kramar till er!
Det här blev ju riktigt seriöst!! Take care everybody!